Universum och tiden uppstod tillsammans vid Big Bang, som två emergenta konsekvenser av en och samma underliggande kvantmekaniska sammanflätning – inte som två separata skapelseakter, ett geometriskt och ett kvantmekaniskt, utan som ett och samma ursprung som ger upphov både till det vi upplever som rum och till det vi upplever som tid. Det finns inget rum "utanför" universum, eftersom universum inte är en explosion i en redan existerande behållare utan själva helheten av rum. Och tiden fanns inte före Big Bang, eftersom "före" bara är meningsfullt om det redan finns sammanflätade system att relatera till – och sådana antas inte ha funnits innan sammanflätningen, och därmed universum, uppstod.

Universums uppkomst

Universum uppstod inte som en explosion i ett redan existerande rum, utan som uppkomsten av själva rumtiden – rum och tid skapades tillsammans, som två emergenta konsekvenser av en och samma underliggande kvantmekaniska sammanflätning. Detta är kärnan i det så kallade "it from qubit"-programmet inom modern kvantgravitationsforskning: geometrin (rummet) uppstår ur mönster av sammanflätning mellan kvantfrihetsgrader, medan tiden uppstår genom en besläktad mekanism (Page–Wootters, vidareutvecklad som "termisk tid" av Connes och Rovelli, och nyligen som "tidsliknande sammanflätning" av Takayanagi 2025). Det finns därför inget "utanför" universum och ingen tid "före" Big Bang – båda begreppen förutsätter sammanflätade system, och sådana antas inte ha funnits innan sammanflätningen, och därmed universum, uppstod.

Universum är sannolikt rumsligt platt, vilket stöds med god precision av dagens observationsdata (Planck PR4 kombinerat med BAO-mätningar), även om platthet i sig inte slutgiltigt bevisar att rummet är oändligt stort.

Det som förblir okänt: Frågan om ur vad sammanflätningen själv uppstod – vad de allra första kvantfrihetsgraderna var, och varför de började sammanflätas – är fortfarande ett olöst problem i forskningsfronten. 

Ålder och storlek