Brun råtta - Rattus norvegicus
- Namnets missvisande ursprung: Trots det vetenskapliga namnet norvegicus ("norsk"), härstammar den bruna råttan ursprungligen från norra Kina och östra Sibirien. Den spreds till Europa under 1700-talet, troligen via fartygstransporter, och fick sitt felaktiga namn av biologen John Berkenhout som trodde att den kom till England med skepp från Norge.
- En biologisk opportunist: Rattus norvegicus är en extrem generalist. Den är allätare och kan utnyttja nästan alla födokällor som finns i dess omgivning, vilket gör att den trivs utmärkt i mänskliga miljöer som städer, avloppssystem och jordbrukslandskap där matsvinn eller säd finns tillgänglig.
- Social intelligens: Råttor är mycket sociala djur med ett komplext kommunikationssystem. De använder ultraljud för att kommunicera med varandra (ljud som ligger utanför människans hörselområde) och de är kända för att visa empatiskt beteende; studier har visat att råttor kan hjälpa artfränder i nöd.
- Fysisk förmåga: De är atletiska överlevare. En brun råtta är en skicklig simmare, en god grävare och kan ta sig genom förvånansvärt små hål tack vare sin flexibla skelettstruktur. De är dessutom ökända för att ständigt gnaga; deras framtänder växer under hela livet och måste slipas ner genom att gnaga på hårda material – vilket kan inkludera allt från trä och plast till mjuka metaller och elkablar.
- Reproduktiv kapacitet: Artens framgång beror till stor del på dess snabba reproduktion. En hona kan bli könsmogen redan vid 6–8 veckors ålder och föda flera kullar per år, med ett genomsnitt på 8–12 ungar per kull. Detta gör att en liten population kan växa exponentiellt på mycket kort tid om förutsättningarna är de rätta.