Min bild av hur verkligheten är beskaffad
Jag betraktar verkligheten som ett oändligt, statiskt och flerdimensionellt blockuniversum – en kvant-eternalism – där dåtid, nutid och alla tänkbara framtider redan existerar samtidigt.
I denna kosmiska geografi är det förflutna låst och skrivet i sten, medan framtiden förgrenar sig i ett fraktalt träd av oändliga, parallella verkligheter som splittras varje gång kvantmekaniken tvingas bekänna färg.
Genom detta gigantiska nätverk av färdiga universum färdas mitt medvetande som en Quantum Wayfarer (en multiversell stigfinnare). Rörelsen är enkelriktad och styrs av fysikens lagar, där hastighet och gravitation bestämmer den personliga tidens takt, men där entropin och rumtidens geometri omöjliggör en färd bakåt. Det medvetna jaget fungerar som en "sökare" eller en "mottagare" som glider framåt genom att sick-sacka sig fram längs en specifik, kontinuerlig gren av upplevelser.
För att kunna navigera i detta oändliga landskap av rå kvantinformation använder jag min biologiska hjärna som en prediktiv avbrusnings-maskin. Hjärnan möter aldrig den råa yttervärlden direkt, utan projicerar ständigt en stabil, intern simulering – en kontrollerad förutsägelse av hur verkligheten borde vara – som ständigt korrigeras av inkommande sinnessignaler.
Detta gör mig till en aktiv utforskare som, genom sina val och sitt medvetandes strålkastare, själv väljer vilken av de oändliga, redan existerande tidslinjerna jag ska uppleva och göra till min verklighet.