Jag tror att verkligheten i sin mest fundamentala form utgår från kvantmekanisk entanglement snarare än från geometri eller rumtid som sådan. Enligt denna teori är rumtiden och gravitationen inte grundläggande företeelser, utan storskaliga, emergenta konsekvenser av mönster av sammanflätning mellan kvantsystem. Såväl geometrin som tiden är, bildligt talat, en skugga som kastas av dessa sammanflätningsmönster — inte den underliggande verkligheten själv.

Detta är för närvarande den mest aktiva och kvantitativt utvecklade av de teorier som försöker förklara rumtidens emergens. Till skillnad från mer spekulativa ansatser vilar denna teori på konkreta beräkningsverktyg, bland annat så kallade tensor-nätverk, som gör det möjligt att faktiskt rekonstruera geometriska strukturer utifrån sammanflätningsdata snarare än att enbart argumentera filosofiskt för dem. Stuart Kauffmans argument om icke-lokalitet (Quantum Gravity If Non-Locality Is Fundamental) är ett exempel: om icke-lokalitet är fundamental, då kan inte rumtiden med dess lokala struktur vara det – i stället måste lokalitet och rumtid själva förklaras som något som uppstår ur sammanflätade kvantvariabler.