Amiral - Vanessa atalanta
- En sann långdistansresenär: Amiralen är en migrationsfjäril. Liksom flyttfåglar företar de årliga resor. De individer vi ser i Sverige under sommaren är ofta avkommor till fjärilar som flugit upp från södra Europa eller Nordafrika under våren. På hösten flyger den nya generationen ofta söderut igen för att övervintra.
- Namnets ursprung: Det svenska namnet "amiral" tros syfta på de distinkta röda banden på vingarna, vilka påminner om de band eller gradbeteckningar som historiskt burits av amiraler. Det vetenskapliga namnet Vanessa atalanta är hämtat från grekisk mytologi, där Atalante var en snabbfotad jägerska – en passande benämning för en fjäril som är känd för sin snabba och kraftfulla flykt.
- Fjärilarnas "gourmet": Till skillnad från många andra fjärilar som primärt söker nektar, dras amiralen ofta till mer "svårflörtade" källor. De är mycket förtjusta i sockerrika vätskor som sav från träd, fallfrukt (gärna fermenterad, vilket kan göra dem lite "berusade") och ibland till och med exkrementer eller kadaver för att få i sig nödvändiga mineraler.
- Värdväxtens roll: För amiralens larver är brännässlan (Urtica dioica) absolut nödvändig. Honan lägger sina ägg på nässlor, och larven spinner ihop bladkanterna för att skapa ett skyddande "tält" där den kan äta ostört. Det är ett lysande exempel på den nära relationen mellan växt och insekt.
- Vinterstrategi i Norden: Det diskuteras flitigt bland entomologer huruvida amiraler kan övervintra i Sverige. Medan de flesta migrerar, har man ibland observerat individer som övervintrat i skyddade utrymmen eller håligheter. Dock är det svenska klimatet oftast för strängt för att de ska klara sig i större omfattning, vilket gör varje vårobservation till ett tecken på en ny, lång flygresa från södern.