Brun stenkrypare - Lithobius forficatus
- Ett rovdjur med giftklor: Trots sitt namn är stenkryparen inte en insekt, utan en mångfoting. Den är ett aktivt nattligt rovdjur som jagar med hjälp av ett par omvandlade framben, kallade forcipuler, som sitter precis under huvudet. Dessa fungerar som giftklor med vilka den snabbt förlamar sina byten, såsom små insekter, spindlar och daggmaskar.
- Snabbhet och taktik: Till skillnad från sina kusiner dubbelfotingarna (som ofta är långsamma växtätare eller nedbrytare), är stenkryparen byggd för fart. Den är mycket snabb och rör sig ryckvis för att överraska byten, för att sedan snabbt dra sig tillbaka till fuktiga och mörka platser – därav namnet, eftersom den ofta påträffas under stenar, stockar eller i lövförna.
- Känsliga antenner: Eftersom de ofta lever i totalt mörker under jorden eller under täckmaterial, är deras ögon (som består av grupper av enkla ögon, ocelli) inte särskilt välutvecklade. Istället förlitar de sig helt på sina mycket långa och känsliga antenner för att navigera och lokalisera byten genom vibrationer och kemiska signaler i omgivningen.
- Avancerad yngelvård: Hos många arter inom släktet Lithobius uppvisar honan ett intressant beteende vid äggläggningen. Hon täcker ofta sina ägg med jordpartiklar för att kamouflera dem och skydda dem mot uttorkning samt svampangrepp, vilket är en form av rudimentär omsorg för avkomman.
- En viktig del av trädgårdens kretslopp: Även om vi sällan ser dem, utför de ett enormt arbete som "städpatrull" och predatorer i det övre jordlagret. Genom att hålla nere populationer av mindre ryggradslösa djur bidrar de till en balanserad miljö i kolonin på Oscarshem.